bildbevis.

Ja, tänkte jag skulle lägga ut bildbevis på sötnosen...

Nybadad och med den älskade nappen. =)

Dagarna går fort!

Hallå där utanför bebisbubblan!

Tänk att det redan gått över en månad sedan skrutten föddes.

Jag hinner inte/har iaf inte tagit mig tid att skriva här. Jag har väl varit lite småtrött också ska jag nog erkänna.

Han är jättesnäll och allt går bra men det är matdags var 4:de timme så man hinner inte sova några 8 timmar längre precis.

Men det blir bättre snart när han kan sova hela nätterna. Snart så...

Nu vet väl de flesta hela berättelsen kring födseln och att vi fick stanna på sjukhuset å så. Men om någon missat så kommer en kort version.

Förlossningen har vi ju redan tagit men som jag skrev där så var han lite sliten när han föddes å hjärtljuden sjönk lite under tiden etc.

Detta berodde dels på att värkarna kom så tätt så bebis aldrig hann att vila, att han hade navelsträngen runt halsen men främst för att det inte fanns något fostervatten kvar där han låg i magen.

Om det inte finns ngt vatten så börjar moderkakan att lägga av å bebis får därmed inte den näringen som den ska ha. Får han inte den näring han behöver så börjar han ta av sina "reserver" - vilket vår lilla skrutt fått göra. Därför var han lite slö och orkeslös helt enkelt. Precis som vi vuxna blir om vi inte äter ordentligt typ.

I och med att han fått nalla på "reserverna" så hade han lite lågt blodsocker, detta var det som tog tid att få ordning på. Glucosdropp och en himla massa mat var lösningen på detta. Men det tog tid! Suck!!

När så detta var löst så skulle vi få ordningen på amningen också...suck igen!! Man orkar ju inte hur mycket strul som helst så till sist så matade vi med nappflaska istället å jisses så mycket smidigare och bra allting gick och går nu! =)

Skrutten mår bara bra nu och har sin mamma och pappa lindat kring sitt lillfinger. Man tror kanske att man förberett sig innan på alla sätt och vis. Å visst kan man fixa allt det praktiska med spjälsäng och grejer hit och dit. Men det går aldrig att ens föreställa sig hur det är att bli mamma o pappa. Jag kan bara sitta och titta på honom ibland och bli lite tårögd när jag tänker på att han är vår. Livet förändras....

Men, det om detta!

Skrutten ja... han har faktiskt fått ett namn. Love heter han. Vi trodde att det skulle bli en Teodor eller en Charlie, men vad gör man när han inte ser ut som en sådan? =) Man får tänka om... Nu är det bara dopet kvar.

Mmm, i morgon är det Kims första arbetsdag efter att Love föddes. Nu är de tio dagarna slut. Så vi får väl se hur det går för mamma och Love i morgon - första dagen själva. Huameja... Dagarna på sjukhuset blev "vård av barn-dagar" så det blev ändå en lång ledighet för Kim. De 10 dagarna började han med först när vi kom hem från sjukhuset.

Nääee, nu är det dags att ge trollungen lite mat igen, sedan är det dags för sängen. Förhoppningsvis får vi sova till klockan 06:15 iaf...

Kram o godnatt!

BEBIS!!

Hej hopp!

Vad ska man säga, mitt uttryck "Det blir inte alltid som man tänkt sig, men kan bli jäkligt bra ändå" kommer till användning åter igen.

Skrutten är ju egentligen här. Det var ju faktiskt ett tag sedan nu, men vi fick inte komma hem från sjukhuset fören i måndags.

Nu mår vi bra och börjar väl sakta men säkert skapa våra egna rutiner och lära känna varann. Det är en del att lära sig och att tänka på som nybliven förälder måste jag säga.

Nu har jag två underbara pojkar att älska och ta hand om, lyckan är total. =)

Tänkte ta lite kortfattat om dagen då han äntligen kom och förlossningen, så känsliga läsare varnas.

Jag var på läkarbesök på fm, den 13/12 för att diskutera igångsättning senare under veckan. Kändes inte helt okej då jag förstås ville att det skulle komma igång självmant. Det gjordes en ctg-kurva som inte var helt som den skulle men läkaren valde ändå "frikänna" den.

På vägen hem från sjukhuset kändes det lite konstigt men jag trodde det berodde på undersökningen, som för övrigt visade att jag redan var öppen 3 cm. Konstigt tyckte vi eftersom jag inte känt av något i stort sett.

Jaja, väl hemma så åkte Kim till jobbet och jag började fundera lite smått på om det kanske ändå var något på gång men slog bort de tankarna. Hade vant mig vid att vänta vid det här laget liksom...

Hade lite små sammandragningar under em men inget som gjorde ONT.

Klockan är nu ca 18 och jag lade mig för att vila en stund och ett tu tre så fick jag dundervärkar på en gång, Aj aj aj! 3 minuter mellan dem direkt, jag blev lite tagen på sängen och insåg nog ändå inte hur det stod till. Ringde iaf förlossningen och de tyckte att det var dags att ringa hem sambon och komma in till förlossningen. Sagt och gjort, i all smärta så ringde jag Kim som nog blev lika tagen på sängen som jag.

För den som inte vet så jobbar Kim ca 40 min från Motala och förlossningen ligger i Linköping - dvs ytterligare ca 40 från Motala.

Medans jag väntar på Kim så försöker jag plocka i ordning det allra sista - (det gick inget bra!) och ta en dusch för det sägs ju lindra värkarna lite. FNYS! det märkte jag inte!

När Kim kommer hem är klockan ca 20 och jäklar i min låda så ont jag hade då! Jag kunde inte i min värld förstå hur vi skulle kunna ta oss till Linköping. Men men, i väg kom vi efter lite om å men. Bara i trappan ner från lägenheten fick jag flera värkar, tur att ingen granne såg oss. =)

Vägen till Linköping minns jag knappt då jag blundade och försökte pusta mig genom värkarna. Stackars Kim körde som en biltjuv i det kanske inte helt ultimata väglaget.

Väl inne på förlossningen undersökte de mig och konstaterade att jag var öppen 8 cm och det var dags att klämma ut den lilla krabaten. Klockan är nu 21:10.

Ctg kurvan visar återigen att något inte var helt som det skulle så läkaren kom in och tog lite prover m.m. Skrutten verkade lite stressad, hjärtljuden var inte okej.

Ganska så snart så började krystvärkarna, men det hände inte så jättemycket - inte så mycket som de hade önskat iaf. För att ge skrutten lite andrum i värkarbetet så fick jag Bricanyl, det är ett läkemedel som ska lugna ner värkarna på ngt sätt. Riktigt läskigt då jag började skaka och hacka tänder av eländet. Konstig känsla då jag absolut inte frös.

Jag låg där o andades min älskade lustgas - som förresten var den enda "bedövning" jag fick. Någon ryggbedövning fanns det ingen tid till.

Snart så kom värkarna tillbaka igen men det hände fortfarande inte så mycket så läkaren beslutade för sugklocka eftersom skrutten inte verkade må särskilt bra där inne.

Vid varje värk så sjönk hjärtljuden och han hade dessutom navelsträngen runt halsen.

Tur jag hade min lustgas och inte var medveten om problemen, då hade jag fått panik. =(

Jaja, efter några krystvärkar och med hjälp av sugklocka så kom så äntligen lilla skrutten. Jag var inte medveten om det men helt plötsligt låg det en kladdig klump på min mage och typ all smärta var borta. Jättekonstigt...

Men eftersom han var lite tagen så tog de ut honom till barnrummet direkt där de fick suga rent honom å lite så. Så efter någon minut återhämtade han sig och fick komma in till mig igen. Kim var som tur var med inne hos skrutten - lite smått tagen av situationen tror jag. Under tiden de var där ute så fixades det och grejades med mig - moderkaka skulle ut och de sydde något enstaka stygn på mig.

Så klockan 23:40 konstaterades att vi hade fått en liten son.

Så från första riktiga värken kl 18 till bebis på magen kl 23:40.

Nu blev ju saker o ting inte riktigt som vi hade tänkt oss efteråt, men nu mår vi bara bra och den storyn tar jag en annan dag. Skrutten kallar.... =)

Puss på er!

+ 12

Hej hej!

På babyfronten intet nytt.

12 dagar över beräknat datum, hmm.... som om inte de "ordinarie" 40 veckorna räcker? Nä våran lilla skrutt vill redan visa som bestämmer tydligen. =) Men vi får väl se hur det blir med den saken.

I morgon ska jag träffa läkaren, ska diskutera igångsättning. Jag vill verkligen verkligen slippa det så jag tänker hoppas in i det sista. Har hört en del negativa saker om det. Vi får väl se.

Skönt är iaf att förkylningen och jävulshostan börjar ge mig sig! Som ni vet var jag ju på vc för 2 veckor sedan hos en idiot till läkare. Han lyssnade inte alls på vad jag sa, anamnes vad är det typ?? Jag fick iaf lära mig när jag läste till usk att bland det viktigaste är att lyssna på patienten och vad problemet är. Det hade den läkaren missat.

Så, i fredags fick jag nog och besökte vc igen. Fick då träffa en vettig, lyhörd läkare. Han förstod problemet och jag fick cocillana utskrivet. För precis som jag upplyste idiotläkaren om så är det ingen fara att ta det under graviditet. Blir fortfarande sur när jag tänker på idioten. GRRR!

Hur kul och bra känns det att ligga på förlossning med hosta så man spyr och är sömn innan en förlossning överskattat? tror inte det va.

Som sagt, skönt att må bättre och äntligen känna sig lite mer redo för att möta den värsta smärtan jag nånsin upplevt.

Kim längtar till ledigheten och har mumlat lite buttert på krabaten under helgen, Lite småsur att han inte ville titta ut under helgen tror jag. =) Hoppas att han minns det när det är dags att byta bajsblöjor och torka kräks också, fniss....

Å snart är det jul! Vi har inte handlat en enda julklapp än, inget julpyntat (förutom adventspynt förstås) Det har liksom fått vänta. Jag har fått råden att greja med sånt innan skrutten kommer, men jag har inte haft någon julstämning alls. Kan nog bara fokusera på en sak i taget typ.

Å tänk vad mysigt att få klä granen med lillskrutten med...även om han ju är en aning liten. Strunt samma, han ska vara med iaf. =)

Nu ska jag fixa lite mat så vi kan mysa, se på film och dricka glögg senare ikväll. Mmm....

Kram!

Inte än...

Nope.

Ingen bebis...

Det var ju beräknat till idag, men det hade jag på känn att det inte skulle bli. Det får helt enkelt bli en liten decemberbebis. =) Har inget hänt tills den 13.de så blir det ju i alla fall i gångsättning den 14.de. Hoppas vi slipper det...

Jag är fortfarande förkyld, mest ont i halsen nu och hostan retar. Men det ska väl bli bättre det med snart hoppas jag. På dagarna är det egentligen ganska okej, det är mest nätterna och morgnarna som är jobbiga.

Hmm, så kallt det är ute då! Rena rama vargavintern ju. Inte för att jag har varit utanför dörren idag, nä ingen risk när termometern visar så många minus -22 just nu, men då är det ju nästan mitt i natten iofs.

Jag väntar på att älsklingen ska komma hem från jobbet. Tycker inte om de här kvällsveckorna så där jättemycket. Kvällarna blir ganska ensamma.=(

I morgon fyller pappa år, skulle väl vara typiskt om skrutten får för sig att komma då. Vi har en förmåga att pricka in "upptagna" födelsedagar i vår familj. Annars tycker jag att den 10.de skulle passa bra. 101210, vilket bra datum! Å 10 är ju dessutom mitt turnummer, så kanske.... =)

Nu - nattsmörgås till älsklingen.

Godnattkramar.

Vilket pucko!

Ahhh, jag är så arg!

Kom ifrån vårdcentralen för en stund sedan å där fick jag träffa den trögaste läkaren jag nånsin mött. Han lyssnade inte ett smack på vad jag sa. Jag sökte för jag ville ha något mot min hosta. Men han var mer intresserad av min graviditet än hostan.

Jag hade själv kollat upp att jag fick ta ett visst läkemedel som jag vet hjälper, "men näääää då det är inte bra för bebisen vet du". Att det står i FASS att det är helt okej att ta det vid graviditet det spelar tydligen ingen roll, å jag skulle bara tagit det några dagar. Å det skulle knappast ha påverkat bebisens utveckling så här sent, den är ju redan färdigbakad liksom.

Jaja, fick Mollipect iaf... hoppas det hjälper för att hosta tills man kräks är ingen höjdare. Skulle väldigt gärna sova ett par timmar utan att behöva sitta upp också...

Mmmm, blev riktigt irriterad. Snyggaste kommentaren var nog ändå "Du vet det är viktigt att äta ordentligt innan förlossningen"

Ähhh.... 1. vad spelar det för roll om jag äter när jag ändå får kräkas hela tiden 2. Vad spelar det för roll om jag ätit ordentligt om jag ändå inte fått sova ordentligt 3. Jo, jag har varit gravid i 40 veckor nu, jag vet att en förlossning antagligen är ganska jobbig.... jäkla pucko!

Hmm, attans så sur och grinig jag låter. Riktigt så illa är det väl inte, men man blir irriterad när man blir så idiotiskt bemött. Man söker ju knappast sjukvård för skojs skull klockan 20 en fredagkväll.

Hoppas ni har en bättre dag.

Kram

Men va f-n!

Jag ska ju vara pigg, glad och laddad för vad som komma skall.

Inte sjuk, dödstrött med hostan från helvetet! Så dålig tajming.

Nu har jag iaf fått tid på vc, å förhoppningsvis får jag någon vettig hostmedicin. Hoppas går ju. Jag vill ju inte proppa i mig massa starka grejer i onödan så måtte det funka.

Jaja, vi är som sagt lite sjuka här. Kim har varit hemma hela veckan, soft att ha honom hemma. Men vi hade hellre jobbat å mått bra... =(

4 dagar kvar till bf, men inga tecken på att vilja komma. Vi har mer ställt in oss på den 13-14, då jag blir igångsatt i värsta fall. Känns som det blir så nu.

Mmm, eftersom vi är sjuka så har vi inte gjort så mycket sista dagarna. Kim har spelat xbox så att fingrarna blöder typ. Det är inget han gör särskilt ofta, det är bra sysselsättning när man är sjuk iaf.

Vi har iofs städat idag, det orkade vi med, så imorgon eller ikväll ska vi väl pynta med lite adventstakar å sånt. Blir fint... Å framför allt så känns det bra att ha fint hemma tills skrutten kommer.

Men som sagt, h*n verkar inte ha någon brådska.....!

Kanske är snäll nog att vänta tills mamma o pappa är pigga o krya. =)

Nää, dags att göra sig klar för avfärd mot sjukan.

På återseende....

Kram

Lite trött nu.

Puhhh.....

Jag har precis kommit hem efter en liten tur på stan. Jag har inte stressat alls men ändå trodde jag ta mig sjutton att bebben skulle ut mitt på torget. Fick så jäkla ont!

Det går över bara man inte går så mycket, aj aj aj. Det skulle iofs gärna fått fortsatt om bebben hade haft planer på att komma ut, men det verkar inte så.

I alla fall... fick litegranna gjort på stan. Klippte bla. av mig lite hår.

Man får passa på när tiden finns.

Har dessutom storhandlat på apoteket, men tror ni jag kom ihåg att köpa det jag SKULLE ha? Nix. Järntabletterna och halsbrännetabletterna blev bortglömda. typiskt.

Ni kära vänner som redan varit med om min kommande resa, dvs förlossning och nyfödd bebis etc. Tips mottages tacksamt!

Tips på hur man får igång förlossningen behövs dock inte, färdknäppar och hallonbladste i all ära men jag tror det är bebis som bestämmer det där.

Vi har annars en ganska skön vecka i den här familjen. Kim ska på utbildning onsdag, torsdag så han slipper kvällspassen dessa dagar. Skönt, det är så tråkigt när han jobbar kväll. Dessutom slutar han tidigare ikväll, måste ju ha 11 timmars vila mellan jobbpassen.

Med andra ord, två dagpass kvar denna vecka sedan är det fredag-ledigt och helg!

Förresten, trodde jag hörde fel på stan idag, men icke! De spelade julmusik!! Jag tycker att det är liiite tidigt faktiskt, det är ändå 2 veckor cirkaa kvar till 1a advent. Jag älskar julen men börjar man redan nu så är man ju trött på den när den väl är här, eller?

Lussekatter och glögg kan jag gå med på, men inte tomtar och julmusik!

Nu ska jag mumsa i mig all choklad jag köpt - innan sambon kommer hem och tror att han får smaka, moahahaha....

Puss på er!

Inga babynews!

Hej hopp!

Nä, ingen bebis ännu.....

Jag känner mig som en strandad valross och vet inte riktigt vad jag ska göra... Vecka 38 idag och skrutten räknas som färdigbakad iaf- med andra ord, h*n får komma vilken dag som helst. =)

Bebisrummet är klart, så vad ska man säga?

KOM NU DÅ! Mamma och pappa längtar ju efter dej....

Jaja, annars mår vi bra. Var senast igår hos bm och ja... dessa kurvor som de gillar att fylla i. Vi ligger precis på kurvan, en statistiskt lydig bebis alltså. Känns skönt att veta att det inte är någon 5 kilos klump man ska klämma ut åtminstone. =)

Tessan skulle kommit hit idag men den här förbaskade snön ställde till det litegranna. Det är nog bäst att sätta på de där vinterdäcken först Tessan. Vi vill ju inte behöva dra upp dig från något dike. Usch nej... Hoppas vi får ihop en ny dag snart.

Hmm, nu går ju jag hemma om dagarna och jag kan nog tycka att min söta sambo blir lite bortskämd. Eller vad tycker ni?

Idag hade jag bakat tills han kom hem (bara chokladkaka, men ändå!) Jag lagade maten medans han låg i badkaret och softade - ett bad som jag t.o.m. hade tappat upp åt honom.

Lägg då till sakerna som jag gör varje dag - tvättar, bäddar, diskar etc.

Bäst att tillägga att det inte gör mig något för jag vet att jag inte måste.

Å orkar jag inte så struntar jag ju i det, för vissa dagar är man kanske lite tröttare än andra. Självklart hjälper han till, men bortskämd är väl rätta ordet? =)

På tal om helt annat, jag har hittat så många fina toppar och klänningar som jag vill ha. Hade det varit för typ 1,5 år sedan hade de antagligen redan hängt i min garderob. Men det är väl bara att inse det inte är någon idé att köpa de just nu. Det är en gigantisk mage i vägen.

Och partyklänningar är väl inte det jag kommer använda allra mest den kommande tiden. hähä.... jag tror vi kör på mer "kräkvänliga" kläder har jag en känsla av.

Nu är det nog dags att krypa ner i sängen. Kim har redan burrat ner sig och har antagligen redan slocknat också. Men det kanske inte är så lustigt när man går upp 4:30. Usch!

Det är dock alltid lika kul att sticka under mina kalla fötter så han vaknar, moahahaha....=)

Med det, godnatt kära vänner!

Kram.

The good wife!

Hallå i stugan!

Jag har kommit fram till att jag är en förbaskat bra hemmafru.

Jag diskar, lagar mat, dammsuger, tvättar, hänger tvätt ja...etc etc. " Å så ska man ju vara älskarinna...." Tjao...jag duger till det med.

Fasen vad jag är bra!

Men nu har jag parkerat i soffan med en stor tallrik med glass. =) Det är kanelbullens dag idag men vi hade just inga kanelbullar hemma. Bara vanilj å de är nog bäst att spara till Kim. He likes bullar om man säger så.

Kim är på jobbet nu förstås men han är riktigt duktig min karl.

Han har tydligen en dold talang som snickare också, han har gjort så fin ritning på skötbord och vagga är på g också. Jag har sagt att vi kan köpa det - färdigt. Men näe då, han envisas och vill han så visst gärna för mig. De flesta skötbord jag tittat på är ganska fula så.... roligare med något eget. =)

Helgen går annars inte till historien som den roligaste. Vi har inte gjort mycket alls och jag har inte varit på topp riktigt. Lite allmänt så där "buhuuuuu" Å jag skyller ALLT på hormonerna. Är man dessutom monstertrött oavsett hur mycket man sover så är det inte så lätt att vara på underbart humör jämt.

Underbart är det med små bebisar däremot! En vän till mig fick i lördags sin lilla son, hon hade gått över 6 dagar (inte jättemycket iofs) så jag kan tänka mig att hon längtade. Skönt att höra att allt gått bra.

Jag har börjat fundera på våran förlossning ganska mycket. Jag är inte så vansinnigt rädd för smärtan. Men allt runt omkring, man har liksom ingen aning om saker å ting. Allt är nytt, en helt ny upplevelse. Å allt efteråt?! Det är ju inte klart för att skrutten kommit ut till världen. Hua...

Men nu glömmer jag det en stund och tar tag i den där glassen istället, much better!

Puss på er!